Principer... -Que?

Jag var ute och gick imorse och lyssnade (i vanlig ordning) på Winnerbäck. Han sjöng något om principer, och det fick mig att börja tänka lite. Principer. Vad är det för något? Egentligen vet jag väl det, men kan man se på det från någon annan vinkel? Jag kom fram till att man på något sätt skulle kunna säga att principer är det som får oss att göra saker som är rätt och samtidigt får oss att låta bli att göra de saker som är fel. Låt mig ge dig ett exempel:
Jag och några vänner har vad vissa skulle kalla ett "vad". Det går ut på att ingen av oss ska äta godis, snacks (chip osv. Popcorn är dock tillåtet!) eller dricka läsk. Det är det som är gemensamt för oss alla tre. Sen, om det är något mer som man vill avstå ifrån, så för det stå för en själv. Det är vad vi kallar det personliga valet (egentligen kallar vi det ingenting, men det blir lättare att förklara om jag har namn på de olika sakerna). Hela principen med det här är att vi ska sporra varandra till att äta sundare och änven i visst hopp om att kanske gå mer några kilo.
Det är nu en sak som är viktigt i det här "vadet", och det är att vi inte har slagit vad om någonting. Ingen pengar eller något sånt. Det här med att vi är tre stycken är bara ett sätt för var och en av oss att få någon typ av motivation. För min del har det fungerat förvånansvärt bra. Ibland för jag nåstan för mig att det är svårare för min omgivning att komma ihåg vad som gäller än vad det är för mig att hålla det.
Låt oss nu säga att någon av oss tre ( inget namn nämnt!) skulle få för sig att äta choklad, och sen säga att hon inte har brutit emot något för att hon anser att choklad inte är godis. Skulle det vara rätt då? Enligt min mening är det ingen tvekan om att choklad är godis. Det finns liksom inget som är mer godisaktigt än choklad, men hon anser totalt raka motsatsen. För någon dag sen gick vi in i en lokal godis affär för att den här personen ville köpa choklad. Jag tänker då i mitt stilla sinne att det här inte är vad vi kommit överäns om, men jag låter henne hållas för jag har redan framfört min åsikt. Hon köper sin påse chokald, och jag, som känner att jag behöver ha något att tugga på, köper några 1-kronors tuggummin. När vi kommit ut ur butiken kan jag inte hålla mig längre. Jag frågar henne varför hon äter godis (choklad ÄR godis!!!) när vi har bestämt att vi ska ta oss igonom ett år utan det. Hon säger återigen att choklad inte är godis och att om jag kom och påstod att choklad är godis, så tycker hon att tuggummi är godis också. Vid det här laget ger jag upp. Jag orkar inte ha den här diskussionen med henne igen. När hon har gått iväg och jag och Levina, som också var med (även hon anser att choklad är godis!) är på väg hem möter vi min mamma. Vi hälsar på henne och innan vi vänder oss om för att gå hem, slänger jag iväg den fråga som legat och tryckt ett bra tag nu. "Mamma, är choklad godis?". Jag får , inte helt oväntat, svaret: "Jaa, det är väl klart att det är!". Bra. Då var den saken ur världen. Choklad är godis, och den som säger något annat bör slå upp ordet i sin rätta bemärkelse i något svenskt lexikon - Vilket som helst!

Vad har detta med principer att göra då? Jo, såhär anser jag att det är:
Jag har ett vad med två kompisar som går ut på att ingen av oss ska äta godis på ett år. Det här skulle aldrig fukgera för mig om jag tänkte "En godisbit komemr inte att göra någon skillnad, ingen kommer att märka något!". Någon som vet varför? Jo, det finns två orsaker.

Nr 1. Tänker jag så, och påstår att ingen kommer att märka något, har jag FEL! Det är alltid en person man inte kan gömma någonting för. Någon som kan gissa vem det är?...Mig själv förstås! Jag kan inte gömma mig för mina misstag, liksom att jag inte kan gömma mig för de beslut jag tar. Det kommer alltid ikapp en tillslut. Sä är det bara.

Nr 2. Principen som säger att jag inte ska äta godis på ett år krossas totalt om jag stoppar den är godisbiten i munnen. Det spelar ingen roll om det är lakrits eller chokald, bilar eller nappar. Det är GODIS alltihop, och i och med att jag stoppar kaloribomben i munnen har allt blivit förstört. Principen har gått i kars i och med en enda liten ödesstigen godisbit. Det är inte värt det.

Nu tänker jag göra om det här till en fråga. Kan man säga att det är olika principer som säger till oss att göra vissa saker och låta bli att göra andra? Vissa tycker förmodligen inte det, och det respekterar jag fullt ut. Många aser att det är etik och moral som styr vad vi gör och inte gör. Jag säger inte att den tanken är fel, utan bara att det kanske finns något annat också. Principer till exempel... Det är värt att tänka på tycker jag.

Sådär, nu har ni fått en lång utläggning. Förlåt om det var jobbigt att läsa, men jag kände att jag behövde få bort det ur hjärnan. Ibland känns det som att det kommer in för många intryck för att hjärnan ska kunna ta in allt och bearbeta det, samtidigt som det känns som att vissa saker kommer in på ena sidan, men fastnar inte alls utan bara försvinner ut på andra sidan igen. Jag vet inte, men det kanske ligger någonting i det som alla vuxna hela tiden säger till sina barn; "Det värkar ju som att ingenting jag säger fastnar! Det åker in genom ena örat och ut genom andra, utan att ens titta in till hjärnan för att säga hej!". Eller någit likande.

Imorrn fyller min morfar år. Och jag är påväg dit inom en sekund eftersom att jag ska sova där, men först ber jag er alla att tänka över det jag skrivit om idag. Man kommer fram till många intresanta saker när man är ute och går, det kan jag säga! Winnerbäck är bäääst! ;-)
Ha det bra alla ni tänkare därute!
Puss!<3