Då var allt slut, då. Jag tillhör inte någonstans just nu. Det känns tomt. För ca. två timmar sedan lämnade jag Tallåsaulan och skolan bakom mig, och jag kommer förmodligen aldrig sätta min fot i de där korridorerna igen. Många av de andra som går på Duve i höst kommer gå förbi Tallås varje dag, och kanske vid något tillfälle har läge att titta in och hälsa på en kort stund, men inte jag, inte. Fast det är ju självvalt, så jag har väl egentligen ingenting att klaga över. Men jag kan inte sticka under stolen med att jag kommer sakna mycket av det. Inte den stressiga perioden i slutet av första terminen i åttan, men i övrigt kommer jag sakna det mesta. Det är förvånandsvärt svårt att inse att det varkligen var "hejdå" idag. Jag tror, att även om det inte har varit den allra bästa sammanhållningen i klassen under de här åren, kommer det kännas konstigt i höst när jag den 17/8 tar de första stegen mot den första lektionen på gymnasiet. Det kommer, utan tvekan, att kännas skumt, men jag tror det är värt det. Högstadiet är nu ett avslutat kapitel i mitt liv, och jag känner såhär efteråt att det är tre år jag kan titta tillbaka mot och le. Le för att jag har kommit så nära mina vänner, le för att klassen till och från har varit rätt skruvad och le för att allt är slut. Efter sommaren kommer ett nytt kapitel att börja skrivas, men än så länge är det ingen som har en aning om hur ens den första sidan kommer se ut. Inte ens jag. Jag har tänkt att försöka dokumentera hur mitt liv utvecklar sig när jag inte bor hemma, men det är förstås något jag inte med 100 % säkerhet kan lova. Allt jag kan säga är att jag har tänkt tanken, och det varkar vara en bra idé. Och det lär ju inte bli svårt att få tag i internet nu heller eftersom avslutningspresenten från mamma, pappa, Agnes, mormor och morfar var e n laptop med tillhörande dongel. Denna present tackar jag er djupt för, ska ni veta! Hoppas bara att ni läser det här...
Ikväll lör jag ut mina föräldrar ur huset, och Levina, Amanda och Sara träder in. Jag känner på mig att det kommer att bli kul ikväll. Kanske kyckas vi, kanske inte...:)
Nu måste jag släppa det här och gå vidare. Man kan inte tänka för mycket på det som har varit, även om jag inser att det kommer vara svårt att låta bli. Men jag vill verkligen inte översämmas med känslor just nu. Det orkar jag inte med. Även om det kanske är just idag det skulle vara okej, eler mer okej än någon annan dag iaf...
Återigen, det känns tomt. Jag tillhör ingen längre. Jag är utkastade från Tallås, och inte än intagen på Kvinnersta eller någon annan skola heller för den delen. Men som en lärare sa när hon sa hejdå till oss i eftermiddags; Vi har vuxit ur Tallås nu, vi är för stora. Nu väntar gymnasiet. :-)
Äsch, vafan. Ha det BÄST nu. Fullt ös, medvetslös! xD
Puss<3
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar