Back from the dead

Okej, jag inser det, jag med. Det finns ingen ursäkt i universum som är nog till ett såhär långt blogg-uppehåll utan förklaring innan.
Om sanningen ska fram (och det ska den ju, eller hur?) så har jag faktistk egentligen inte haft någon tillgång till en dator på nästan två veckor, men ändå.

På fredagen den 26/7 lämnade jag Sverige i ett flygplan med Fritidsresor och tillsammans med en hel hop andra förväntansfulla resenärer mot Cypern. Väl där solades och badades det en hel del. Men vi åt också helt fantastisk mat på hotellet och poolunderhållarna (ett gäng från Tyskland och ett från England) var stunfdtals roliga, stundtals irriterande. Precis som det ska vara, eller vad säger ni? ;)
Bilder från den veckan finns på min bilddagbok. ejohansson93.

När jag kom hem ringde Sara nästan dirket, och vi pratade om lite allt möjligt. Efter det har veckorna som gått bara flutit på. Det har inte hänt något speciellt, och jag kan väl egentligen inte påstå att jag har gjort speciellt mycket för att ha något konkret att göra. Jag har varit ute och gått en hel del med Levina, men även själv. Jag har också hunnit med att träna lite, och gått några svängar på golfbanan med mamma och pappa. H.ar bestämt mig för att satsa på det här nu. Det känns som att jag måste hitta på något konkret som fördriver min tid på ett vettigt sätt. Vad som helst är nog bättre än att sitta hemme och kolla på Gossip Girl, Grey's eller Beverly Hills hela dagarna... Annars har det som sagt inte hänt så mycket i mitt liv den gågna månaden.

Samma dag som vi åkte till Cypern, hände något som hela världen uppmärksammade rejält. En legend gick ur tiden, Michael Jackson. Även om han inte finns med oss personligen längre (vid närmare eftertanke har han nog egentligen inte gjort det på väldigt länge), så jag jag helt och hållet övertygad om att han kommer att leva vidare genom sin musik. I min mening är MJ större inom musiken än någon annan som någonsin levat. Han är, var, i min mening, större än både Elvis och John Lennon. Är var är en legend, en ikon. Många har honom som idol, och jag tror inte att det kommer att förändras nämnvärt, om alls över huvudtaget. Snarare åt det posivita hållet isf. Michael Jackson var, och kommer förmodligen alltid vara, det största inom popens historia. Det är ju trots allt inte för intet han fortfarande kallas "The King of Pop".

King of Pop, R.I.P.

Innan jag lägger det här bakom mig, om det nu går, (sitter faktiskt med MJ i lurarna i skrivande stund..) vill jag bara säga att jag tycker att den minnescermoni som hölls för MJ i LA var otroligt vacker. Den var visserligen i stort sett totalt opersonlig, men jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Det var vissa talare som var bättre än andra, vissa som visade sorgen tydligare än andra, men ingen med facit i hand var allt bara en uppvärmning inför vad som skulle ske på scenen bara några minuter från slutet. När Michael Jacksons dotter, Paris 11 år gammal, gick fram till mikrofonen höll jag andan. Detta insåg jag dock inte förrä efter hon var klar. Då andades jag ut, och jag började störtgråta! Vet att jag inte var ensam om detta, och det var utan tvekan det sorgligaste jag sett. Hennes sista ord, "Daddy, I love you so much...", har estlat sig fast i min hjärna, och jag jag börjar nästan gråta igen när jag nu tänker på det igen. Stackars flicka...

Nu så, det var mina tankar om MJs död. Jag var hemma när han dog, men jag hade ingen tillgång till dator eftersom den var inlämnad på service. Nu har vi dock fått tillbaka den, sedan någon vecka tillbaka om jag ska vara helt ärlig. Jag har ingen förklaring till varför det här inlägget inte kommit tidigare, men här är det i alla fall. Nu ska jag kolla på ett avsnitt till av Gossip Girl, och sen ska jag sova. Hoppas ni mår bra därute. Jag mår toppen iaf. Sitter just i detta nu vid min alldeles egna dator. :D
Ska se om jag kanske kan få iväg ett inlägg till imorn, men kan inte lova något...

Puss o godnatt!<3